Min granne

Jag har en granne. Jag har egentligen 49 grannar för detta är ett radhusområde, men det här rör en av dem. Vi kan kalla honom Åke för så heter han.

Åke är gammal som gatan. Ena foten i graven. Stofil. Ni fattar.

Han har nog bott här sedan Radhusen byggdes 1962-1963. Med den senioriteten anser sig Åke ha rätt att lägga sig i allt hans grannar gör. Vi har fått instruktioner om var vår kompost ska placeras. Inte där för den drar till sig råttor. Ehh…Ok. Den drar inte till sig råttor då den står på ett annat ställe då? Hittar råttorna bara på ena sidan av huset?

Vi skulle inte ha dörren öppen i somras (det var varmt och ungarna springer ju in och ut. Klart den står öppen.) för då kan råttorna komma in. Han hade minsann sett fyra stycken på morgonen. (Han har någon grej med råttor, Åke). Att de själva har dörren öppen på somrarna verkar inte vara samma sak. Hans råttor kanske inte hittar in heller?

Vi byggde ett däck mot ena husväggen i somras. Det var dåligt för tänk om kabel-tv:n gick sönder! Då var det ju ett däck byggt över kabeln. Att kabeln ränner längs hela huset, under stentrappor och stenlagda gångar var nog inte heller samma sak då.  Och skulle det vara så omständigt att bända upp ett par brädor för att kolla kabeln då? De kan faktiskt skruvas i igen. Åke talar dessutom om för mig hur barnen ska kläs, när det är OK för dem att vara barfota och inte. Han har varit här och instruerat mig hur jag ska klippa mina rosbuskar (två utstickare över marken!) och han har dessutom sagt åt mig att fälla rönnen. Det vill jag också men jag funderar på att låta den stå kvar bara för att reta Åke.

Jag gillar inte Åke.